TB till fullt HP

Nu börjar alltså hostandet. OBS allt ni läser här är skrivet av en vanlig leg. läkare baserat på en läkarutbildning plus drygt två års arbetserfarenhet och logiskt tänkande, dvs. ”totalt värdelös information” enligt moderna svensken som inte kan uttala sig om mjölk i kaffet utan källhänvisning.

Jag har funderat mycket över en del uttalanden från Folkhälsomyndigheten, men vi får inte glömma att de har en knight som hostar tvåhandat, och det lät inte som en lerduva.

Det folkhälsomyndigheten (FOHM) har yttrat idag skulle de kommit ut med för minst två veckor sedan. Att vi hade samhällssmitta redan då, please, var 99,9% sannolikt även om det ännu inte var ett faktum. Man ska vara evidensbaserad så långt det går, men när ingen vågar uttala sig utan källa så drar det ut på tiden. Tiden är faktiskt knapp nu. Allt är inte studerat epidemiologiskt men man måste ändå kunna dra slutsatser, eller åtminstone lägga preliminära planer, och inte bara ”vi vet inte så vi väntar och ser om det blir värre”. Staten ansvarar för att sätta hårda regler om det krävs, om vi nu ska skydda vår riskpopulation och ja detta kommer kosta massvis med pengar. Alternativt kan vi fortsätta leva som vanligt, i massförnekelse. De som dör – dör och resten blir immuna.

Mycket av problematiken idag grundas på att vården i Sverige redan är urbankad, men vi har uppenbarligen inte ens beredskap för denna typ av situation. Vi är uselt rustade för kris. FOHM är inte ansvariga för vårdläget, men de känner till det.

Håll händerna rena så mycket ni vill men egentligen kan man lika gärna ta sin 800-kronors handsprit och putsa balkongglaset. Det enda riktigt effektiva för att förhindra smitta är att ha distans mellan varandra. Det är simpelt. Så nej, du ska inte gå och fika eller lämna ungen på danslektion. Ta en promenad och köp hämtmat eller öppna en burk bönor i soffan. Och sluta röka.

Förresten

Jag blir förläng på mitt vikariat. Vet inte än om det är 6 eller 12 månader. Meanwhile kämpar jag vidare med att få komma tilbaka till min drömspec. Hinner säkert bli speclialistläkare i internmedicin innan det händer va. Just nu bara bävar jag inför dagen man planerar in mig som IMA-jour. Hare hjort

Atchoo prosit

03:44 läkaradmins telefonsvarare: Hej, jag ska vara på avdelning 6 men kan inte komma till jobbet imorgon eftersom… eftersom…*spänningen stigeeer*

Där sket de nästan på sig tror jag. Saken är den att jag hade en redan brun banan med mig till passet på akuten men hann inte äta den och så började det lukta väldigt mycket banan från ryggsäcken på vägen hem. Banan i hela… det är inte bra. Så medan jag letade efter jäveln gick jag in med min tuberositas tibiae i hörnet på en låg metallbänk. Jag satte mig på bänken direkt. Någon designer hade rundat det där hörnet, men varför så låg… och varför inte typ, rosa?

Vem kan sova med ett svullet knastrande knä? Antagligen, egentligen, kunde jag inte sova för jag hade haft nattvecka plus de avslutade den med att ha mig på akuten till 22:30 fast jag har avdelning dagen efter. Äh vem bryr sig. Jag går enbent idag och livet går vidare.

Intressant hur prioriteringar ändras under en pandemi. Nej jag är inte orolig för att bli smittad, jag har accepterat smittan. Jag är inte orolig för börsen för jag har bara 80% av mina besparingar där. Tillgången till mat däremot, lite faktiskt. Jag har bunkrat upp hela 6 paket kikärtor och svarta bönor. Svarta bönor är de godaste bönorna. 3kg kycklingfile 79kr/kg i frysen. Alltså hur skaffar man mat om alla köper upp den om man ska sitta i karantän som i Italien?

Gnäll

Min mormor född 1931 jobbade morgon och kväll mån-sön. Morfar hade 4 jobb. Det var inte länge sen folk grävde med spadar och begravdes på plats när de föll ihop, ersattes av nästa människa. Det är så man byggde våra länder. Nu finns en stark bas och nu gnäller vi för depression och 12 timmars väntetid på akuten.

Fan Selecta, mocka och espresso smakar likadant.

CV_nästavik.pdf

”Vilka områden är du intresserad av? Du kanske ska höra av dig till andra kliniker redan nu, för visst har chefen berättat för dig att inga vikariat blir kommer bli förlängda?”
”Nej… det man har sagt till mig är väl att man inte riktigt vet hur det blir än…”
”AHA JA EHE-HE MEN DET ÄR JU INTE SÄKERT FÖRSTÅS INGET ÄR HELT BESTÄMT” *tar tillbaka 5 minuters hej-här-kommer-interna-tips-från-ingenstans*
– Studierektorn, i samband med skiftbyte på akuten. I slutet av min andra arbetsdag.

Bra jobbat hjärnan

Ni vet när man funderar men inte kommer fram till något. Ack, livet fortsätter, och det är väl tur det. Då och då passerar tanken, och plötsligt dyker svaret upp som en snilleblixt! Man ba, wow, bra jobbat hjärnan.

Överläkare på avdelningen:
– Dialysen består till 99% av aspergoida läkare som är jättebra på att meka med elektrolyter men är helt värdelösa på allt annat och har absolut noll medicinsk förståelse. De är värdelösa att diskutera med.

Jag i mitt huvud:
– Starka åsikter. Aspergoida. Asparagus. Sparris är grön, avlång, smal… kan vara omöjlig att tugga även om den är genomgräddad… läkarna på dialysen här är hårda, stela, kompromisslösa…

Överläkarens irritation var tydlig, likväl min bildliga visualisering, men jag kom inte riktigt fram till vad hen menade… men de tog emot min patient på dialysen och livet gick vidare…

Flera dagar passerade, men så! likt en blixt från klar himmel kom jag på – att jag visst också är aspbergoid. Bra jobbat hjärnan! Thank god att jag höll käften för en gångs skull.

När är det dags att go live?

Jag förstår att ni är några som kommer hytta med näven åt att jag är hemlig, men vet ni vad, jag anser inte att min identitet är väsentlig. Arga muttrar som tycker att jag är feg kan trösta sig med följande:

  • Forevervik behöver inte företräda sin arbetsgivare eller agera föredömligt.
  • Forevervik behöver inte vara PK av sociala orsaker.
  • Forevervik mår bättre av att vara normal-avslappnad till vardags.

Att vikariera forever

Namnet och uttrycket Forevervik symboliserar hopplöshetskänslan många av oss har idag. Inför AT, liksom jag inför ST, och alla andra kantiga situationer inom sjukvården i Sverige. Hopplösheten känner vi kollektivt, som kollegor, individer och konkurrenter.

Tillgängligheten till en fast tjänst inom drömspecialiteten på ”rätt” arbetsplats är som handsprit. Flaskorna med handsprit finns här och var. Man sträcker sig fram, gör en ansträngning, handspriten hamnar i händerna, men rätt vad det är så har den dunstat och så står man där med en smutsig känsla av att man bör tvätta händerna med tvål ändå. Fast enligt hygienföreskrifterna ska det räcka med handsprit. Runt hörnet tar man ytterligare ett pump, men flaskan står tom. Det viner i ventilationssystemet och en bomullskompress susar förbi längs golvet. Så nära men ändå så långt bort.

Med ”rätt” arbetsplats menar jag en sådan där specialiteten finns, där arbetsplatsen är geografiskt lättillgänglig och därtill i en stad/bygd man kan tänka sig att bosätta sig i, förhoppningsvis med mer sällskap än bara en själv. Läkaryrket, ja må det leva.