Att vikariera forever

Namnet och uttrycket Forevervik symboliserar hopplöshetskänslan många av oss har idag. Inför AT, liksom jag inför ST, och alla andra kantiga situationer inom sjukvården i Sverige. Hopplösheten känner vi kollektivt, som kollegor, individer och konkurrenter.

Tillgängligheten till en fast tjänst inom drömspecialiteten på ”rätt” arbetsplats är som handsprit. Flaskorna med handsprit finns här och var. Man sträcker sig fram, gör en ansträngning, handspriten hamnar i händerna, men rätt vad det är så har den dunstat och så står man där med en smutsig känsla av att man bör tvätta händerna med tvål ändå. Fast enligt hygienföreskrifterna ska det räcka med handsprit. Runt hörnet tar man ytterligare ett pump, men flaskan står tom. Det viner i ventilationssystemet och en bomullskompress susar förbi längs golvet. Så nära men ändå så långt bort.

Med ”rätt” arbetsplats menar jag en sådan där specialiteten finns, där arbetsplatsen är geografiskt lättillgänglig och därtill i en stad/bygd man kan tänka sig att bosätta sig i, förhoppningsvis med mer sällskap än bara en själv. Läkaryrket, ja må det leva.

Publicerat av FV

Lite cynisk, lite glad, lite bitter som mörk choklad. Lite charmig, lite dum, lite hemlig men inte stum

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *