Hur många har inte blivit avrättade för något de sagt

För 200 år sen hade man burit politikerna till Giljotinen, idag blir de bara masshatade syndabockar. Vad är värst?

Att varslet av personal på Karolinska Universitetssjukhuset ”inte kommer påverka patienterna negativt” är dåligt formulerat eftersom det inte stämmer. Egentligen är ekonomin misskött sedan länge, det visste alla när Zoëga tillträdde, men hur björnen formulerar sig under strålkastare är vad man väljer att reta sig på idag. I media, på arbetsplatser och på läkares gruppkonversationer i WhatsApp.

Ideologisk borgerlig politik där marknaden ska förse folket med specialistvård… det fungerar förhoppningsvis tids nog, kanske med viss reglering, men det tar åratal av trial and error innan sjukvårdens ekosystem hamnar i balans där klinikerna och specialisterna är rätt till antal på rätt plats. Här har man stått med händerna för öronen istället för att hålla i tyglarna medan sjukvården skenar i panik, när vi samtidigt har tagit in flera hundra tusen människor i landet utan lämplig integrationsplan. Vi är ju humana.

Var ska pengarna och resurserna komma ifrån har man tänkt. Det är vi arbetare som måste svettas för att klara av belastningen. Det är medborgare som går åt sidan för att fler ska få plats i kön. Samtidigt dör arbetsmoralen, folk blir ledsna av att spendera livet på sitt vanliga jobb och aldrig träffa familjen. Vi vill äta middag tillsammans kl. 19 medan pengarna växer på träden utanför Regeringshuset. Man skyller på Zoëga. Man skyller på Stefan Löfven som ”inte såg det komma”. Det fanns de som såg det komma men vi lyssnade inte. Jag hör inte till de 24% som hade röstat SD idag enligt Aftonbladets undersökning, men jag hör till de som stod och skramlade med sin nyckelknippa i luften på torget när SD höll tal 2010, och jag erkänner att jag inte lyssnade på dem av ilska och av rädsla för att släppa in rasism i landet.

Den överbelastade, fallerande sjukvården har Svenska folket röstat för flera val i rad.

Casual 02:12

Snubbe på gymmet flashade sin t-shirt i spegeln i spegeln i spegeln. Enkel svart med vitt tryck ”COLON”. Jag hamnade omedelbart i djupet av ofrivillig differentialdiagnostik.

Bildligt eller spirituellt budskap? Kanske IBD-awareness? ”Mer tjocktarm åt folket”? Googlade lite snabbt och det finns ett klädmärke som heter Colon Casuals. Mindes bilderböckerna om människokroppen från barndomen framför mig, följt av rosa tarmludd från en dokumentär om livsfarlig Salmonella typ Vetenskapens Värld 2002. Varför, varför denna t-shirt.

COMMA
COLON
DASH

Stod det dock, vid en andra anblick. Nå, kl är 02:12, antar att jag fortfarande är fundersam.

Det där med att vara en disktrasa


Nya chefen och jag skakade hand och kom överens om startdatum, då hade jag förklarat varför det var väldigt viktigt för mig med en lucka mellan tjänsterna.

Några veckor senare får jag ett mail från nya chefen.
”Kan du börja en vecka tidigare?”
”Tyvärr, det passar inte, jag behöver verkligen den veckan, hoppas det är OK.”
”Vi har stort behov av att introducera dig så snart som möjligt. (…) Jag sitter med ditt kontrakt framför mig på bordet och hoppas att jag kan ändra startdatum till en vecka tidigare.”

Låt mig översätta: ”Här är ditt kontrakt och här är majbrasan – så hur blir det? Fast vi har behov och ingen annan på tapeten och du verkar onekligen smart, snygg, trevlig och ambitiös. Tro inte att du är speciell, ditt svin.”

Snacka om trevligt välkomnande till sin nya arbetsplats, jag sa OK.

Så fint, svarade nya chefen. Välkommen.

Det finns en särskild papperskorg för arbetsavtal

För att få mitt kommande vik så behövde jag gå ned 3500 kr i månadslön, det var efter att jag förhandlat upp lönen med 2000 kr. Jag kommer ha högst lön bland leg. vikarierna tillsammans med en till kollega som har samma lön. Detta sjukhus, snart mitt sjukhus, har bland de sämsta lönerna i Sverige och min klinik har sämst lön på sjukhuset. Men alla trivs ju så himla bra. Fan.

Jag hörde av mig till totalt 5 kliniker. En sa nej. Två visade intresse med ordet intervju men hade inte behov förrän i kanske mars och bad mig återkomma efter årsskiftet. En klinikchef var helt omöjlig att få tag på, tom spatiellt, och bjöd in till intervju när jag redan tackat ja till en annan. Kliniken jag tackade ja till ville ha mig direkt. Jag hade kunnat avvakta för att få ett förstahandsval och drog på mitt besked i några veckor, men kände sedan inte att jag vågade tacka nej för ett par kanske. Jag är också sugen på en ny arbetsgivare efter 6+6 månader på förra sjukhuset, ni hade fattat om jag sa vilket. Främst tackade jag ja för att jag bara vill få min dröm-ST snarast möjligen och detta kommer bli… ännu ett gråblock inför denna. Överlag har jag gjort ett väldigt klokt val, även om det inte värmer.

Are you really gonna vik forever, and ever, and ever

De var trots allt nöjda med mig på mitt senaste vik och ett par specialister hade ringt chefen och bett om att jag skulle få vara kvar. Jag utvecklades verkligen under mitt vikariat och växte in i rollen. Men beslutet bestod. De såg gärna att jag söker ST när jag samlat på mig lite mer erfarenhet.

Det gjorde jag faktiskt, utvecklades. Jag var helt grön på området då jag klev in, och visst var jag rädd att jag kommit dit för tidigt, men jag gjorde mitt bästa och jobbade hårt. Jag pausade distansstudierna och läste bara på för jobbet. Varje dag de första tre månaderna, morgon och kväll, sedan successivt lite mindre, och jag hade i hemlighet med mig all litteratur till nattjourerna som jag bläddrade i mellan arbetet. Jag lärde mig så sjukt mycket. Ändå missade jag mållinjen… denna gång.

Å ena sidan är det väl OK att jag gråblockar vidare. Å andra sidan önskar jag bara de hade velat utnyttja mig i 6 månader till.

Forever vik, don’t want to be forever vik.

Är det belöningssystemet som gråter?

Jag är för närvarande ledig mellan två tjänster. Tre veckor ledigt kan vara skönt tänkte jag. Lite tid att läsa på, gå till tandläkaren, avsluta mitt bankkonto hos SEB, starta en anonym läkarsite, genomgå en gastroskopi, alla såna saker som man annars aldrig hinner med.

Det är dag två av tjugoett idag, jag har inom loppet av en timme dammsugit, torkat golven (en gång per år kan man väl göra det) och skrivit upp mig på första bästa bemanningserbjudandet på LinkedIn. Nån som stafettat i Eskilstuna?

Stilistvarning

Bad min sambo om feedback som sa att det jag skriver är fint men luddigt. Mitt huvudsyfte här är ju att prata om sådant jag inte kan prata om på arbetsplatsen, men att skriva är inte som att måla en tavla. Jag menar att när man målar så kan man verkligen uttrycka sig precis hur man vill, men skriver man så finns språkets och skriftens regler att följa om man vill göra sig förstådd. Jag ska försöka framstå som begriplig.

Disclaimer

Här har jag hamnat för att läkare är för jävla torra. Ja, jag själv är läkare. Jag tycker om att skriva och nu har jag betalat för ett års förbrukning av egen domän med webbhotell.

Jag skulle inte ha detta projekt om jag trodde att jag aldrig kommer bli avslöjad. Jag kommer aktivt att undvika detta, men måste anta att möjligheten finns… Om du faktiskt råkar lista ut vem jag är så… ja. Nån är jag ju. Nånstans jobbar jag. Någon av er har säkert träffat mig. Ni kan förstås gissa hur många gånger ni vill, jag kommer inte svara ja eller nej. Direkt fråga till mig personligen, på Facebook osv UNDANBEDES då det sätter mig i en obekväm position.

För att bevara min anonymitet samt minska risken att någon ska känna sig uthängd, så kommer jag ibland återberätta dialoger och händelser principiellt och inte ordagrant utan att förtydliga vad som är vad.

Jag är mer pragmatisk än principfast och kan uppfattas som inkonsekvent. Jag står för allt jag skriver här, men motsäger jag mig själv så beror det på att jag ofta tycker flera saker samtidigt, samt tycker som så, att man får lov att ändra sig. Så ta väl allt med en nypa salt.

Ibland kommer jag ändra och redigera om i mina texter i efterhand. För att jag känner för det. Så det behöver inte påpekas, men om ni vill så förstås.

Slutligen. Jag kommer aldrig skriva ut privata uppgifter, patientuppgifter och sådant som är rent av otillåtet för mig att dela med mig av med hänsyn till tystnadsplikt, sekretess eller andra lagligheter.

Med det sagt,
Välkomna att läsa, av vilka skäl ni vill.

Här kommer det

För några veckor sedan när en patient uteblev från sitt mottagningsbesök så gick jag och tog en promenad på sjukhusområdet. Det var en septemberdag. Jag ställde mig vid ett räcke i solen och hade det bra i ungefär en och en halv minut – vad härligt du ser ut att ha det, sa han. Han hade varit patient på sjukhuset i 35 år, in och ut. Såna saker. Jag blev av med sällskapet tillslut, ty han rökte och kunde inte följa efter mig in i Huvudentrén, men bland allt han sa så har detta fastnat… ”alla tankar, de måste ut va, så jag pratar, det kommer ut ur munnen, annars är det bara tankar men när jag pratar så kommer det ut”. Jag förstår som fan. Här kommer det, allt mitt skräp.